Aristarchus av Samos
Föd 310 f.Kr., död 230 f.Kr.

Aristarchus var en grekisk astronom och matematiker. Han var troligen den första människan som beskrev en heliocentrisk världsbild. Man tror att Aristarchus levde och studerade i Alexandria och där han troligen dog.

Han sa att jorden rör sig runt solen och inte tvärt om. Hans teori passade dok inte in i greklands tänkande att jorden var i universums mitt och därför fick han inte heller några lärjungar med sig.



Arkimedes tyckte att hans teori var intressant av matematiska skäl men han var inte helt övertygad om att Aristarchus hade rätt. Sen skrev Arkimedes sitt verk Sandräknaren. Främst därigenom kom den heliocentriska världsbilden att överleva genom Nicolaus Cusanus och i synnerhet Copernicus.

Vi fick vänta i 1800 år på en bra möjlig världsbild.

En heliocentrisk världsbild är t.ex.
om en himlakropp (såsom stjärnor, planeter, månar)
sägs ha en bana som i huvudsak kretsar
kring solen och inte kring någon annan himlakropp.

Om månens och solens storlek och avstånd
Genom att observera månen när den passerar genom jordens skugga under en månförmörkelse fick han reda på att jordens diameter är 3 gånger större än månens. Den verkliga siffran är 3,7.

Många grekiska mytologier är hemska, sorgliga och spännande. Men för att sagorna ska bli hemska och spännande måste det finnas monster. Fiender som dyker up som hjälten ska slåss mot. Det finns också sagor om hur man blir ett hemskt monster. En saga handlar om Lamia. Lamia var en vacker ung kvinna som hade en affär med Zeus. Zeus fru Hera blev vansinnig när hon kom på att Zeus var otrogen och dessutom hade barn med en annan kvinna. Därför dödade Hera Lamias barn. Lamia blev så förtvivlad för varje gång hon födde ett barn dödade Hera det. Lamia blev otroligt avundsjuk på andra mödrar för att de hade något som hon inte hade; barn.


Till sist kidnappade Lamia andras barn och åt upp dem. Lamias vackra yttre förändrades och hon blev ett fruktansvärt monster som kunde ta ut sina ögon. Lamia hade fått denna förmåga av Zeus för att hon inte kunde sova på nätterna. Det enda hon kunde se med sina ögon var sina döda barn.

Sagan om Lamia användes för att skrämma barn om dem var olydiga
– om du inte sköter dig så kommer Lamia och äter upp dig.

Lamias saga är hemsk och sorglig. Man förstår verkligen varför hon blev ett monster. Men en sak kan jag inte förstå.
Varför stoppade inte Zeus Hera när hon tänkte döda Lamias barn?

Det är oftast kvinnor som sägs äta och dricka blod från män och barn, men varför är det så?

Empusa var en kvinnlig halvgud som drack blod från män.
La Llorona var en kvinna som dödade sina barn för att få vara med den hon älskade.
Mormo var en kvinna som bet och sög blod på olydiga barn.

Kvinnor har stora moderskänslor för barn, de är överbeskyddande och kärleksfulla. Det var oftast kvinnan i huset som tog hand om barnen när mannen var på jobbet.

Jag tror att historier blir så mycket hemskare om det är en kvinna som äter och gör barn illa. Det strider mer mot människans natur än om en man skulle göra samma saker.

Hela Latinamerika var koloniserat av Spanien och Portugal. Den vita överklassen var missnöjda med utplundringen av kolonierna och nu stärkte revolutionsidéerna deras frihetsvilja. En man vid namn Simon Bolivar var inspirerad av franska revolutionens frihetsidéer.

På 1800-talet gjorde kolonierna sig fria med hjälp av Storbritanien och USA. Bolivar hade önskat en union mellan Latinamerikas stater, men motsätningarna var för stora och latinamerika blev en rad självständiga länder istälet.

(Simon Bolivar är känd som Latinamerikas frihetshjälte)