Många grekiska mytologier är hemska, sorgliga och spännande. Men för att sagorna ska bli hemska och spännande måste det finnas monster. Fiender som dyker up som hjälten ska slåss mot. Det finns också sagor om hur man blir ett hemskt monster. En saga handlar om Lamia. Lamia var en vacker ung kvinna som hade en affär med Zeus. Zeus fru Hera blev vansinnig när hon kom på att Zeus var otrogen och dessutom hade barn med en annan kvinna. Därför dödade Hera Lamias barn. Lamia blev så förtvivlad för varje gång hon födde ett barn dödade Hera det. Lamia blev otroligt avundsjuk på andra mödrar för att de hade något som hon inte hade; barn.


Till sist kidnappade Lamia andras barn och åt upp dem. Lamias vackra yttre förändrades och hon blev ett fruktansvärt monster som kunde ta ut sina ögon. Lamia hade fått denna förmåga av Zeus för att hon inte kunde sova på nätterna. Det enda hon kunde se med sina ögon var sina döda barn.

Sagan om Lamia användes för att skrämma barn om dem var olydiga
– om du inte sköter dig så kommer Lamia och äter upp dig.

Lamias saga är hemsk och sorglig. Man förstår verkligen varför hon blev ett monster. Men en sak kan jag inte förstå.
Varför stoppade inte Zeus Hera när hon tänkte döda Lamias barn?

Det är oftast kvinnor som sägs äta och dricka blod från män och barn, men varför är det så?

Empusa var en kvinnlig halvgud som drack blod från män.
La Llorona var en kvinna som dödade sina barn för att få vara med den hon älskade.
Mormo var en kvinna som bet och sög blod på olydiga barn.

Kvinnor har stora moderskänslor för barn, de är överbeskyddande och kärleksfulla. Det var oftast kvinnan i huset som tog hand om barnen när mannen var på jobbet.

Jag tror att historier blir så mycket hemskare om det är en kvinna som äter och gör barn illa. Det strider mer mot människans natur än om en man skulle göra samma saker.