Vad är jag?

Jag såg dem komma och gå, visa bara tittade in genom mina spruckna ögon. Det var kalt inuti mig, Ingen hade tänt min brasa på så många år. Jag såg dessa långa och slanka varelser, de såg inte ut som jag men de ville göra mig illa. De var som termiter, de ville förstöra mig. Termiterna kastade in stora stenar in igenom mina spruckna ögon.

Jag var rädd.

Jag mins den tid då jag var varm och lycklig. Jag var ett vackert väsen från grund till tak. Det var termiterna som byggde upp mig, de levde inuti mig. Plötsligt en dag försvann dem, jag blev ensam och glömdes bort. Jag försöker gråta men jag har inga tårar, kanske är det för att mina ögon inte är som deras. Mina ögon är trots allt gjorda av glas.

Vad är jag? Jag ställde denna fråga varenda gång solen gick ner, men jag fick aldrig något svar.

Dagarna gick, Månader gick. Plötsligt en dag hörde jag ett ljud.

Det är något som kryper och krälar inuti mig. Det ger mig obehag. Jag vänder mina ögon och ser in i mig själv. Jag ser alla möjliga sorters djur, det såg ut som om dem använde mig som ett hus.

Jag kände mig varm fast min brasa var släkt. Varför, vad är min uppgift?
Plötsligt börjar jag förstå. Jag ska ta hand om dessa djur, jag ska skydda dem från regn och skyla. Jag ska vara deras hus. Jag ska ta hand om dem. Det är min uppgift.

Jag är ett hus med en själ.
. ANNA MÅRTENSSON.